Räddare – eller mordmaskiner?

De har kallats för polisens egen dödspatrull.

Inför OS i Rio de Janeiro har militärpolisens elitgrupp fortsatt med sitt främsta uppdrag: Att rensa upp i stadens kåkstäder, favelorna.

Men Bope delar staden – är de räddande änglar eller hänsynslösa mördarmaskiner?

Introduktionsvideon på Bopes hemsida inleds med Neil Armstrongs bevingade ord när han blev förste människa att sätta sin fot på månen:  ”A small step for a man, one giant leap for mankind”.

Till dramatisk musik visas unga män iklädda svarta stridsutrustningar i hovrande helikoptrar.

Nästa scen: Automatvapen i högsta hugg, ständigt vaksamma ögon mot eventuella faror framför.

Tonen är satt: Rio de Janeiros allra mest tränade militärpolisstyrka är inte att leka med. Om någon nu trodde det.

tidningar har Bope kallats för ”Death Squad”, och ska man tro kritikerna har de många gånger gjort skäl för namnet.

Redan 1978 grundades styrkan. De skulle klara av det inte vanliga poliser eller militärpoliser kunde. De skulle kunna hantera det allt grövre våldet som växte fram i miljöerna kring Rio de Janeiros allt mer hänsynslösa gängkrig och drogkarteller.

Knappt fyra decennier senare kan vi konstatera att de lyckats.

Att göra sig osams med Bope är ansett lika illa som att skriva under sin egen dödsdom.

en 400 man stora styrkan hämtar nyrekryter framför allt från de allra mest framstående inom polis, militär och militärpolis. Under den stenhårda – ibland närmast omänskliga – utbildningen drillas soldaterna att bli de allra bästa. De hårdaste.

Det är Bope som skickas in i den värsta av hetlufter: gisslansituationer, beväpnade patrulleringar i favelorna, konfrontationer med gängen. Eller som ett par dagar innan OS: När tre svenska journalister blivit fast i en favela och tvingats kalla på polis.

– Du får se mer ”action” i Rio än vad du skulle få om du låg i brasilianska armén, som kaptenen André Penna Brasil säger i en intervju med tidskriften Vice.

Men spänningen har en baksida: dödsskräcken.

– Alla är rädda för att dö. I ett riskarbete som jag har, så hittar jag sätt att hantera det – du utvecklar särskilda mekanismer. Fruktan är viktigt – och nödvändigt. Jag vill inte vara på gatan tillsammans med någon som är utan fruktan.

Men det är inte bara gängmedlemmar och Bope-soldater själva som känner fruktan. Civilbefolkningen kan ha all anledning att känna oro.

När Bope gör räder i favelorna har oskyldiga många gånger hamnat i korselden, enligt människorättsorganisationen Amnesty International.

delstaten Rio de Janeiro har så många som 8 000 personer dödats av polisers kulor de senaste tio åren, över hälften av dem i staden Rio.

”Polisen begår var femte mord i Rio”, påstår Amnesty.

Vapenskölden

Det ikoniska emblemet kallas ”Faca na Caveira”, vilket betyder ”kniven i dödskallen”. På den syns en kniv nedstucken i en dödskalle med korslagda pistoler bakom. En Bope-kapten vid namn Almeida har förklarat emblemet: ”Kniven och pistolen representerar polisens två basvapen, och dödskallen representerar döden. Pistolerna bakom skallen representerar Bopes seger över döden.”

Det rör sig förstås inte bara om Bope. Både federala och lokala poliser har särskilda styrkor, precis som militären och militärpolisen.

Men bland alla är Bope mest känd såväl som ökänd.

Sociologen Luiz Eduardo Suarez skrev tillsammans med två tidigare Bope-officerer boken Elite da Tropa, som skildrade styrkan inifrån. Två år senare kom världsgenomslaget med filmen Tropa de Elite, regisserad av hyllade regissören José Padihla (som nyligen regisserade Joel Kinnaman i Robocop-rebooten).

Både Padihla och huvudrollsinnehavaren Wagner Moura fick sina genombrott med filmen som skildrade den brutala resan för en plats i Bopes finrum.

Där framställs Bope som den omutbara elitstyrkan som sätter dit korrumperade poliser och stoppar drogförsäljningar. Att människoliv går till spillo är mindre nogsamt, allra minst om det är brottslingar.

Bopes egen film, som nämndes i textens inledning, är det andra tongångar. Andra halvan av introduktionsfilmen fokuserar på att visa Bopes sociala insatser. Gymnastik med äldre och omhändertagande av missledda favelabarn symboliseras med glada miner och tummar upp.

Sanningen finns möjligtvis mittemellan ytterligheterna.

Under OS i Rio de Janeiro har Bope inte bara som uppgift att rycka ut för nödsatta svenskar. Det är till dem Rios myndigheter först kommer att vända sig till om det värsta tänkbara skulle hända.

Då kommer gruppens tre motton återigen upprepas:

”Uppdrag givet, uppdrag utfört”, ”Styrka och heder” och ”Gå och segra”.